Det finns tillfällen i livet när vi inte längre kan lappa och laga. När vi tvingas titta på det vi byggt – relationer, vardag, vanor, mål – och inse att det inte håller. Att grunden spruckit. Att vi inte kan fortsätta bygga på något som inte längre bär.
Sådana ögonblick är smärtsamma. Men de är också början på något nytt.
För några år sedan stod jag där själv. Det var som om alla pelare jag lutat mig mot fallit på samma gång. Jag hade gått igenom en separation, lämnat mitt arbete och flyttat ut från det hem jag trodde jag skulle bo i resten av mitt liv. Det fanns ingen plan. Bara ett behov av att börja om. På riktigt.
Det var då tanken väcktes – bokstavligen: vad händer om jag bygger mitt liv från grunden? Ett nytt hem. En ny tillvaro. Ett nytt inre fundament.
Och ja – det innefattade både spik, trä, självrannsakan och eldragningar.
För när man bygger sitt liv på nytt, behöver man ibland också dra om elen.
Att börja om på riktigt – varför det ofta börjar fysiskt
Det är lätt att tänka att en inre resa bara handlar om känslor, tankar och reflektion. Men jag har märkt att det ofta börjar med något fysiskt. Att städa ut ett förråd. Göra sig av med gamla möbler. Flytta. Rensa. Måla om.
Det yttre speglar det inre.
När jag stod i mitt nya hem – ett litet hus på landet, med golv som knarrade och en trädgård full av ogräs – kände jag för första gången på länge att jag kunde andas. Det var inte perfekt. Men det var tomt. Och i tomheten fanns utrymme att skapa något sant.
Att planera om elen, måla väggar, plantera nytt i jorden… allt blev symboler för det jag gjorde inombords. Och jag tror det är där magin ligger: när vi tillåter det praktiska att bära det själsliga.
Fem saker jag lärde mig när jag byggde både hem och själ
1. Allt måste inte vara klart direkt
Vi har en så stark idé om att livet (och hemmet) ska bli “färdigt”. Men det är först när vi tillåter processen att ta tid, som vi också får chans att känna efter vad som verkligen passar oss.
2. Bra grundarbete syns inte – men känns
Det gäller både i renovering och i personlig utveckling. De inre skiftena, de där samtalen med sig själv, de gränser man sätter – de kanske inte märks på utsidan. Men de är det som bär huset.
3. Det är okej att ta hjälp
Jag ville först klara allt själv – både inredningen och de inre skakningarna. Men att be om hjälp, från både hantverkare och vänner, var det mest självstärkande jag gjort.
4. Skönhet kommer ur ärlighet, inte yta
Jag slutade försöka skapa ett hem som såg “rätt” ut. Istället valde jag färger som kändes som jag. Inredde med lugn, inte prestation. Precis som jag övat mig i att leva.
5. Det får växa fram
Precis som trädgården inte blommar över en natt, så tar det tid att rota sig i en ny vardag. Och det är okej. Det är till och med vackert.
När det praktiska möter det inre
Jag tror vi underskattar kraften i det konkreta. Att måla ett rum i en färg som får dig att andas lättare. Att byta ut en gnisslande dörr. Att laga det som gått sönder.
När du gör det från rätt plats – inte för att prestera, utan för att hela – då blir det också en inre rörelse.
Samma sak gäller samarbeten. Att välja att anlita yrkespersoner som lyssnar, är noggranna, och hjälper dig skapa en hållbar helhet – det gör något med tilliten. Du får känna att du bygger något som håller. Och det smittar av sig på resten av livet.
Att våga leva enligt sin inre ritning
Jag bor nu i ett hem jag själv fått vara med och forma från grunden. Det är långt ifrån “perfekt”. Men det bär min historia. Det är byggt på ärlighet, eftertanke och längtan.
Det slog mig en dag när jag stod i hallen och såg ljuset falla över de gamla brädorna:
Det här är inte bara ett hus. Det här är en manifestation av mitt inre arbete.
Att bygga ett hem – och ett liv – i linje med sig själv, kräver mod. Men det är också en av de mest läkande processer jag varit med om. För varje gång jag såg något ta form utanför mig, kände jag hur något föll på plats inom mig.
Det går att börja om. Det går att bygga nytt.
Och det går att låta varje skruv, varje färgburk, varje samtal med en elektriker – bli en del av din väg tillbaka till dig själv.
Kanske är det där du är nu?
Kanske har något rämnat i dig. Kanske längtar du efter att få börja om – inte nödvändigtvis genom att flytta, men genom att leva på ett annat sätt.
Mitt råd? Börja i det lilla. Byt ut en gammal lampa. Gå igenom en byrålåda. Ring ett samtal du skjutit upp. Dra om elen – i huset, eller i ditt inre system.
För varje liten förändring du gör, skapar du plats för något nytt att ta form. Något som bär. Något som håller.
Något som är du.
No responses yet