När jag var mitt i en av mina tyngsta perioder i livet, hittade jag en text på Mind.se om egenvård vid psykisk ohälsa som förändrade hur jag såg på självkännedom. Den påminde mig om något jag glömt bort: att välja sig själv är inte ett stort, dramatiskt beslut – det är något vi gör, eller inte gör, varje dag.
Att välja sig själv är inte egoism. Det är inte att sätta sig själv före alla andra i varje stund. Det är att erkänna att du också är viktig. Att ditt välmående, dina behov och din längtan har en plats i ditt liv.
Det är att ta ansvar – för hur du lever, vad du tillåter, och hur du behandlar dig själv.
Det är lätt att tro att förändring bara sker genom stora beslut. Men ofta är det de små, återkommande valen som formar oss. De vi knappt märker i stunden, men som långsamt bygger – eller bryter – vår självkänsla.
Vad betyder det att välja sig själv?
För mig började det med en fråga: Vad skulle hända om jag varje dag gjorde något litet som var för mig – inte för att prestera, inte för att duga, utan bara för att ta hand om min inre kontakt?
Det kunde vara att säga nej till ett samtal jag inte hade energi för. Att ta en paus innan jag svarade på ett mejl. Att lägga mig tidigt, trots att jag ville vara “duktig” och hinna mer. Det kunde vara att stanna upp mitt i stressen och fråga mig själv: Vad behöver jag just nu?
Att välja sig själv handlar om att komma tillbaka till sin inre kompass. Den som ofta drunknar i andras röster, krav och tempo. Det är att lyssna – inte bara på vad du borde, utan på vad du känner.
Små val med stor påverkan
Här är några vardagliga val som hjälpt mig att sakta men säkert bygga en relation med mig själv:
- Att inte förklara eller ursäkta mina känslor.
- Att ta ansvar för min energi och inte offra mig för andras bekvämlighet.
- Att vara ärlig, även när det känns obekvämt.
- Att stänga ner sociala medier när jag märker att jag tappar kontakt med mig själv.
- Att våga längta, även när det inte finns garantier.
Det är inget glamoröst med de här valen. De är ofta tysta, inåtvända. Men de bygger något djupt. En förankring. En självklarhet i att jag får ta plats i mitt eget liv.
Du behöver inte alltid förstå – du behöver känna efter
Vi är många som lärt oss att tänka först. Analysera, väga, resonera. Det är inget fel i det – men ibland leder det till att vi glömmer hur det känns att känna.
När du börjar välja dig själv behöver du inte alltid förstå varför något känns fel. Det räcker att du känner det.
Du får lita på att din kropp, ditt hjärta, din intuition bär information som huvudet ännu inte hunnit tolka.
Det är därför de där små besluten är så viktiga. De är inte alltid logiska. Men de är sanna.
När du inte väljer dig själv
Vi vet ofta, innerst inne, när vi sviker oss själva. Det känns som en liten bortvändning. En lätt tryckande skuld. En förnimmelse av att vi lämnar något viktigt bakom oss.
Det börjar ofta i det lilla:
- Du säger ja, fast hela kroppen vill säga nej.
- Du skrattar med, fast du egentligen känner dig trött eller ledsen.
- Du skjuter upp vilan, ännu en gång.
- Du förminskar något du bryr dig om, för att slippa verka besvärlig.
Och så, sakta men säkert, börjar det kännas tomt.
Inte för att du gjort något fel – utan för att du slutat vara i kontakt med dig själv.
Att välja sig själv är att bryta det mönstret. Inte för att bli perfekt – utan för att leva närmare det som är sant.
Vad händer när du börjar välja dig?
Du kanske märker att vissa relationer förändras. Att gamla roller skaver.
Du kanske märker att du inte längre orkar vara den där som alltid ställer upp.
Du kanske märker att din längtan blir tydligare – och att det skrämmer dig.
Det är okej.
Det betyder att du är på väg hem.
När du börjar välja dig själv händer något subtilt men kraftfullt.
Du börjar signalera, både till dig själv och världen:
Jag är viktig. Jag förtjänar respekt. Jag får ta plats i mitt eget liv.
Och den känslan – den förändrar allt.
No responses yet